kanske min roligaste triathlontävling någonsn!

Jag har under de sista veckorna försökt att kicka upp träningen en nivå för att komma i form till IM 70.3 i Jönköping nu är det några dagar kvar innan det är dags för sista veckans finjusteringar för att hitta formen. I helgen så gjorde jag kanske min roligaste triathlontävling, mer om det längre ned i texten.Simträning:

4.jpg

Simträningen har rullat på riktigt bra, jag har tränat i grupp tillsammans med klubben men också några pass för mig själv. Jag fick en riktig genomkörare när vi var 23st som simmade tillsammans, det fanns flera alternativ på längder och jag valde 2,5km som distans. Det var bra draghjälp av de andra och även om mina armar var som spagetti de sista 400m så var det riktigt roligt att simma med ett så stort gäng.
7.jpg

Min senaste simträning genomförde jag i förrgår kväll, känslan var väldigt bra och det kändes lätt att simma. Jag höll samma tempo som på IM 70.3 förra året vilket lovar skapligt inför årets upplaga. Jag kommer att simma en del under nästa vecka för att bibehålla den goda känslan.

8.jpg

Trist är att jag upptäckte ett litet hål i våtdräkten men ska försöka få tag på neoprenlim i helgen och fixa till det.


Löpning:
Jämfört med förra året är löpkänslan helt okey och jag hoppas att jag är redo att springa de 21km på Jönköpings gator. Jag har ju lite revansch från förra året som var en katastrof p.g.a. skada.

3.jpg

Jag har ett långpass kvar denna veckan och hoppas verkligen på att det då ska kännas okey även om jag är lite nedtränad och kroppen tung. Under kommande vecka blir det något kort och snabbt pass.

1.jpg



Cykel:
Här är orosmomentet, visst är kroppen tung men cyklingen känns riktigt seg, sista passet var en mardröm med lår som skrek rakt ut och jag hade lust att bara kasta cykeln i diket och ringa efter skjuts hem.

5.jpg


Jag har ett pass i kväll på ca 6 mil som ska genomföras där jag nu hoppas på en lätt förändring jämfört med senast. Hoppas även att få till ett längre myspass i helgen.

Special Tri:
I helgen genomförde jag ett triathlon men det var inte jag som tävlade utan det var var mina två minsta tjejer som genomförde sina första triathlontävlingar någonsin. Själv var jag med som ledsagare åt min dotter i Special Tri klassen. Det är en klass för de som har en funktionsnedsättning, nu var de så få att de fick starta med en annan klass som hade samma distans. 50m simning 2km cykel och 500m löpning.

9.jpg


Båda var pumpade och supersugna på att tävla och hela helgen så tränade de styrka i gymmet, simning, cykel och löpning på campingen där vi låg och där som också tävlingen gick. Härligt med barn kämpar med träningen in i det sista.

Erikas race:
Jag var som sagt ledsagare åt Erika och när vi stod på stranden redo att ta oss an de 50m så var hon riktigt taggad och sugen på att komma iväg. Vi kom fort väg ut mot första bojen men där tog det lite stop, vattnet var kallt och hon ville inte riktigt simma, som tur vad så var det inte så djupt så vi tog oss fram med fötterna på botten och halvsimmade fram.

Hon var exalterad efter simningen och löpningen upp till T1 gick fort, ja nu springer hon inte helst om andra så när vi kom ikapp några barn så la hon sig bakom dem.

2.jpg


Vi trasslade lite med skona och blöta fötter innan vi kom iväg med cykeln. Straxt innan på/avstignings markeringen klev hon på cykeln men hoppade genast av på min uppmaning. Cyklingen gick i full fart ja faktiskt så fort det kan gå nu när pappa var så taskig och låste växeln för att det inte skulle gå allt för fort.  Straxt innan vändning mötte vi Rakel och vi vinkade glatt och fortsatte.

T2 gick utan problem och jag fick verkligen trycka på för att hinna med henne som kom iväg lite fortare än mig. Löpsträckan gick igenom campingplatsen och hon tog verkligen i allt hon kan. Det betyder ganska mycket då hon är en riktigt bra löpare.

6.jpg



När vi några minuter senare sprang i mål så brast det lite, anspänningen och utmattningen gjorde sitt och tårarna kom sprutande för en kort stund. Men hon var lycklig med en skinande medalj runt halsen och lite festis och chips som fanns att mumsa på efter målgången.

För er som undrar hur det gick för syrran så gick det finfint och hon var väldigt glad att hon var med och vill gärna prova på igen.

Viktigt!
Att få lyckas med en tävling eller ett mål är lika viktigt för alla människor oavsett om man har ett funktionshinder eller inte. Att kunna få ställa upp i en tävling i en egen tävlingsklass är väldigt ovanligt för min dotter men viktigt. Oftast springer hon med de andra barnen men nu när hon blir äldre får hon lite svårt att klara de längre distanserna. Hon kan, hon vill och hon gör det bra så varför ska ett funktionshinder få sätta stopp för den glädjen som det innebär att få vara med att tävla?

Nu väntar Ironkids i Kalmar som nästa mål och frågar jag henne så vill hon göra Tjurruset (kalvruset) och vem är jag att säga att hon inte fixar det? För det gör hon även om det innebär det lilla extra från hennes sida.

Detta var kanske den roligaste tri-tävlingen som jag har varit med om, hennes glädje och vilja gjorde min dag fulländad.

Öpnna i nytt fönster