Snart, snart…

Den här våren slår nog allt. Det har verkligen varit tufft. Allt går inte att outa på sociala medier och de flesta har nog ingen aning. På sociala medier ser ju alltid allt så glättigt och bra ut och det är många som tror att det är så. Det får de gärna tro, inga problem för mig. Men det har varit tufft, något jävellusiskt tufft och vissa dagar har jag bara velat dra ner rullgardinen och skita i allt. Trots det så går det, på något konstigt sätt har jag lyckats att hålla ihop allt även om jag nu verkligen längtar efter lite lugn och att allt ska lägga sig och bli normalt igen.

Då orken inte riktigt infunnit sig mitt i allt kaos så har träningen blivit lidande. Löpningen går riktigt bra, men mina axlar krånglar så det har inte blivit någon simning på länge. Det är kanske inte hela världen, men det suger. Jag saknar att simma och behöver det för att må riktigt bra. Cykling gör jag mest till och från jobbet och i spinningsalen. Jag får till ett trainerpass i veckan i stort sätt, men det går inte jättemycket då jag cyklar nästa 6 mil de dagar som jag tar cykeln till jobbet. Att sluta åka kommunalt till jobbet var nog ett av de bästa besluten jag tagit denna vår. Nu cyklar jag och springer i stället. Försöker ta bilen så sällan som möjligt, men ibland är det helt enkelt inte praktiskt att cykla och springa. De veckor när allt flyter på får jag till nästa 20 mil cykel och 30 km löpning bara genom att transportera mig. Perfekt just nu när det gäller att få till mängd efter att ha fokusera på fart under några månader. Det kräver dock disciplin och planering. Kläder som ska finnas på rätt plats, packa väskan dagen innan och se till att äta rätt mat vid rätt tillfällen. Jag har dock behövt träningen för att hålla huvudet ovanför vattenytan och den har gett mig en massa bra energi även de dagar när allt känts enormt mörkt.

Det är många som undrar hur man orkar och hinner med träningen, för mig är det helt omvänt. Hur skulle jag orka och hinna med allt om jag inte tränade? Om jag vill få något gjort så går det ju hundra gånger snabbare  om jag rivit av ett träningspass innan, behöver jag lösa ett problem så löser jag det bäst på cykeln till jobbet och är jag frustrerad och arg när jag sticker ut och springer så kommer jag hem glad igen. Hur gör alla de som inte tränar? Eller är det bara jag som är stressad ibland, blir frustrerad och behöver min ventil?

Nej, nu ska jag sätta mig på trainern och köra en långkörare och längta efter vår och sol för snart drar tävlingssäsongen igång igen och då kommer jag vara i grymt bra form ;).

Öpnna i nytt fönster