Ironman Kalmar

2-300x143.jpg

Tävling: Ironman Kalmar
Sträckor: 3.86km simning, 180.3km cykel, 42.2km löpning
Placering: 1:a,  Ironman AG champion (25-29)

I lördags var det äntligen dags, som jag hade längtat efter att äntligen få släppa upp träningen och få tävla. Jag såg fram emot Ironman Kalmar med skräckblandad förtjusning, ”har jag tränat tillräckligt?” , ”håller ryggen för en Ironman till?”
Ångesten blev inte direkt mindre när arrangörerna dagen innan race varnade för mycket kraftiga vindar under lördagen. Jag bestämde mig dock för att tänka positivt, det blåser ju trots allt lika mycket på alla.

Inför loppet gjorde jag en tydlig nutritionsplan, räknade kolhydrater hit och dit och kom fram till en bra struktur. Jag valde att dela upp loppet i antal vätskedepåer på cyklingen, och antalet Enervit Liquids på löpningen, istället för att tänka kilometer. Mitt i all vind och misär på cyklingen var det väldigt skönt att luta sig tillbaka på just denna plan och bara fokusera på att jobba och äta. Nu till racet mer i detalj

Eftersom jag körde i Age-Group startade vi fem minuter efter PRO-klassen. Jag simmade in ca 10 minuter, sedan var det bara att stå i vattnet och vänta på start. Jag frös något fruktansvärt, och i kombination med all anspänning och nervositet var det riktigt jobbigt att stå där och vänta. Men när jag hörde Kentas ‘Just idag är jag stark’ strömma ur högtalarna var ångesten som bortblåst. Äntligen var dagen här, dagen som jag strävat mot och längtat efter hela året. Simningen gick bra, jag fick snabbt fritt vatten och kunde jobba hårt ut till första bojen. Det var riktigt skumpigt och vågigt, men jag kände att jag hade bra tryck i armarna och det rullade på. Efter ett varv, av två, simmade jag ikapp en blå badmössa – vilket innebar en PRO-herr. Mäktig känsla. Under varv två passerade jag flertalet röda och blå badmössor, som alltså är PRO-dam respektive herr.
Jag kom upp ur vattnet på en simtid av 54:22 – dagens andra dam totalt sett. Endast maskinen Jodie Swallow var snabbare, det kan jag ta icon_wink.gif

kalmar5.jpg
Växlingen till cykel gick helt okej, jag var lite lätt förvirrad när jag öppnade min påse med cykelgrejerna, men till slut lyckades jag få ihop det och jag kom ut ur tältet med hjälmen på huvudet och glasögonen på mig. I början av cyklingen fokuserade jag på att snabbt få i mig nutrition, i form av Enervit Liquid och sportdryck. Det var en mäktig känsla att rulla ut ur växlingsområdet som var fullt av alla glada och entusiastiska Kalmarianer.
Det blåste löjligt mycket på Öland, över Alvaret skrattade jag för att det blåste så mycket. Men jag höll fast vid min nutritionsplan, och fokuserade på att fortsätta hålla tryck i pedalerna. Efter 109km låg jag femma i loppet totalt, sjukt kul.
109km-300x225.jpg

När jag åkte över Ölandsbron tillbaka till fastlandet kände jag ett härligt pirr i magen, ”fasen vad kul det här är, mäktigt!!” Varvningen i Kalmar var helt otrolig, sjukt mycket folk och riktigt bra ös. Det gav energi ut på de sista sex cykelmilen. Jag hade dessutom turen att möta KJ och Pedro Gomes efter ett par mil på fastlandet, det gav mig mycket positiv energi att se att KJ var i ledning i loppet. Min totala cykeltid slutade på 5:31:31 – en förbättring gentemot Ironman Florida med 17 minuter trots de starka vindarna. Sjukt nöjd! Jag växlade ut på löpningen som sjunde dam totalt i hela tävlingen.

Mitt mål med löpningen var att springa längre än jag sprang i Florida. Där sprang jag 20km, sedan gick jag 22km. I Kalmar var löpningen uppdelad på tre varv, första varvet kändes stabilt, det gick inte jättefort men absolut inte sakta heller. Jag delade upp löpningen efter vätskestationerna som fanns varannan kilometer. Cola och sportdryck på varannan, och cola – sportdryck – gel på varannan. Mycket fokus på att äta, men jag tror det var räddningen. Det längsta jag sprungit på träning innan loppet var 34km, under ett träningspass för några veckor sedan. Jag visste därför att jag kunde springa 34km, så jag fokuserade vidare mot 30km markeringen och fick ny energi i varvningen inne i centrala Kalmar – ruskigt bra stämning!!

kalmar2.jpg
kalmar.jpg

 
kalmar3.jpg
Jag sprang med ett fånigt leende hela vägen. Ja, jag sprang 42.2 km. Jag gick inte ett steg. Sjukt stolt! Under mitt sista varv började jag fundera på placering.. Jag visste ju att ingen i min klass hade cyklat förbi mig, det hade jag stenkoll på. Jag hade också försökt hålla utkik efter mina medtävlande efter löpbanan, och hade faktiskt inte registrerat att någon sprungit förbi mig. När Jonas Djurback mötte upp mit ca 2.5km före mål, med orden ”Jag är nästan helt säker på att du leder din klass”, så kände jag bara YES. Om Jonas säger det så tror jag det stämmer. Nästa sekund tänkte jag, ”Jag blir säkert passerad sista kilometern av nån snabblöperska”. Men icke! Jag tog mig i mål, på en total tid av 10 timmar 44 minuter och 44 sekunder. Jag vann min AG (25-29) med sex minuter.

skrattagr%C3%A5ta-300x300.jpg

 

Glädje, lättnad, lycka.

Jag har kvalificerat mig till VM på Hawaii!

agchamp.jpghawaii.jpg hawaii2.jpg kona1.jpg

ericaochemelie.jpg

Extra roligt var att min syster också är en Ironman – grattis bästa du till en fantastisk tid och prestation!

Nu börjar ytterligare en fantastisk resa – Mot Hawaii. Vägen hit har inte varit lätt. Jag har lidit oerhört mycket i och med min ryggskada – men nu är det min tur att glädjas, njuta och vara lycklig!

Tack Joachim Willen – du trodde på mig när ingen annan gjorde det, och har stöttat mig hela vägen. 

Öpnna i nytt fönster