Löpglädje

Igår gjorde jag en premiär, årets första löppass på Stadsberget.

Stadsberget ligger ca 300 meter från min ytterdörr. Där finns superfina terrängspår på 1km, 1.5km, 2.5km och 5km. Spåren är kuperade på olika nivåer där 2.5km är mest kuperad tätt följt av 5km-slingan.

Årets premiär är rekordtidig, att kunna springa på samtliga spår redan i februari är ju värsta lyxen. Visst, det var några isfläckar här och var, men helt klart springdugligt. Jag bestämde mig igår för att sparka igång kroppen efter Vasaloppet, det var helt enkelt dags att vakna. Men eftersom jag har varit stilla sedan i tisdags, och i måndags körde jag ju som sagt Vasan, så bestämde jag mig för att springa utan tid, utan puls och utan fart. Det är en befriande känsla. Jag hade inte bråttom någonstans, jag hade ingen tid att passa utan jag kunde lugnt och fint springa så länge det kändes roligt och okej för kroppen. Det hade kunnat bli allt från tio minuter och uppåt. Men jag njöt, och skrapade i alla fall ihop en timme.

 

Öpnna i nytt fönster