Swim and Ski på Öppet Spår

Nu är det klart, jag har startat i Sälen och gått i mål i Mora.

vasaloppet.jpg
Förväntansfull innan start..

Det var blött, varmt, mjöligt, mjukt. blåsigt, långt och roligt. Vid startplatsen var det storm, det blåste runt pinnar, löv och skräp. Det var en sjö precis innan vägövergången, men jag var glad ändå. Äntligen var det dags.

Jag hamnade ganska långt bak i starten, av olika anledningar, så de första kilometrarna blev väldigt lugna. Jag gick lätt upp för första backen, tillsammans med tusentals saxande skidåkare – och konstaterade samtidigt att Tynell Activity verkligen hade lyckats med mina skidor. Det där med glid återstod dock att se. Lite frustrerande var det dock, det kändes inte som att själva åkandet började förrän efter ca 15-20km. Då kunde jag stå på och ta i. Men såhär i efterhand var det nog lika bra att det gick lugnt i början, för jag blev tillräckligt trött ändå.

Över myrarna sipprade det inte bara vatten, det sipprade även ut några svordomar från min mun här och var. Stavarna sjönk ner något djävulskt, varannat stavtag försvann och fastnade ca 30cm ner… Frustrerande! Jag bytte spår hela tiden för att förgäves se om stavfästet var bättre någonstans, men icke. Det var lika illa för alla, det var åtminstone en tröst. Motvinden på myrarna var inte heller att leka med. Men sidvinden var farligare, den resulterade i att stavarna tog vind och blåste iväg åt sidan. Vilket medförde att jag fick grannens stavar rätt i huvudet några gånger, och att jag satte mina egna stavar rätt i mitt eget spår både en och två gånger.. icon_smile.gif

Men framåt kom jag. Jag kände att jag åkte ikapp och förbi folk, och efter ett par mil lättade trycket i spåret och jag kunde som sagt åka på.

Kilometermarkeringarna på Vasaloppet är ju en fantastiskt bra idé. I teorin. Men när man börjar bli trött efter en sisådär 60km är dom förödande. Jag åkte och tänkte ”nu måste jag ha missat en skylt, för nu har jag då åkt minst 1,8km sedan jag såg en senast”, för att den sedan skulle dyka upp och knäcka mig både en och två gånger…

Men som sagt, jag hade ändå kul. Roliga nedförslöpor, bra pepp från publik och funktionärer, bra langning från Enervit-folket, och framför allt, bra support vid mållinjen!

Jag gick i mål på tiden 7:28:31, en 63:e plats av 1199 damer. Med 6 veckors förberedelser är jag jättenöjd. Det här blir nog en återkommande tradition är jag rädd. Förhoppningsvis blir det bättre före nästa gång.

Jag är för övrigt grymt imponerad av min svåger Rickard, han har aldrig tidigare åkt skidor. Han började träna inför Öppet Spår i januari, och gick i mål på 6:58:31. Tuffing!

jag-rickard-vasaloppet.jpgNöjda och trötta efter målgång

 

 

Öpnna i nytt fönster