Race report från Ironman 70.3 Jönköping

Så var det dags för mitt tredje triathlon tävling på distansen halv ironman.  Första inom organistationen Ironman. Denna gång var känsla lite annorlunda gentemot tidigare, jag har tränat sedan september och stort sett tränat lite varje dag. De övriga två tävlingarna hade jag ställt både cykel- och löparskorna på hyllan när vädret blev dåligt. Nu är jag tränad och därmed kom pressen på mig själv.

Simningen:

Alltid när jag går i kallt vatten börjar jag hyperventilera oavsett våtdräkt eller inte. Att hyperventilera och simma crawl är stört omöjligt. De tidigare tävlingarna har jag tvingats att simma bröstsim p.g.a. detta. Denna gång tänkte jag använda en annan strategi och kyla ner mig innan och få hyperventileringen innan start. Detta visade sig var ett vinnande koncept. När det väl var dags för mig att start tävlingen så kunde jag simma crawl från första armtaget till sista. Jag har de senaste veckorna tränat väldigt mycket på navigering och att simma rakt. Även detta lyckades jag med…. nästan. Det var några gånger på vägen tillbaks som jag var tvungen att simma bröstsim för att navigera rätt. Hade inte planerat vilken boj jag skulle ställa in siktet emot.

Cyklingen:

Banan i Jönköping är en kuperad bana och bilfri vilket är bra då det var ganska stökigt i början. Den första mil börjar med en ordentlig uppförsbacke på runt 4% och 3.5 km. Jag gick in i backen med ganska högt watt tal och fortsätta med det höga wattalet. Efter en stund kollade jag på mitt schema för de olika delarna av banan. Enligt schemat skulle jag ligga runt 250 watt. Jag sänkte trycket på tramporna och fick ett jämnare flyt. När backen började närma sig sitt slut började jag komma ikapp många av de som jag körde med tidigare i backen. I lugnt och fint tempo plockar man backen, så är man pigg och fräsch när man kommer upp på toppen. Sedan följdes ca 25 km klungkörning. Efter att Race Marshall hade sagt till att vi skulle rätta oss i leden, först då kunde man hitta sitt tempo och försöka hålla wattschemat.

Att hålla en konstant watt tal är ganska svårt, speciellt i en kuperat terräng och i blåst. Väl i mål blev det genomsnittliga wattalet för lågt, gentemot planerat snitt. Det finns några enkla bortförklaringar, mycket folk i börja, lite feg i utförsbackarna och för klen på platten.

Löpning:

Banan i Jönköping är en varvbana och är lättsprungen. Då våren har varit kantat med olika löparskador så har jag inte tränat så mycket löpning. Taktiken var att jag skulle gå ut så hårt som kroppen höll för och strax där under. Fick jag känningar skulle jag sänka tempot ännu mer. De 3 första km gick runt 5.20 i snitt vilket är OK tid. När jag väl kom in på den fjärde km så kom problematiken med vaderna. Sänkte tempo till 6.30 – 7 min tempo. I sakta gemak tog jag mig i mål på 2:18.

Total så tog det 6:03 att komma runt. Ps. I Jönköping var min sambo, farsan och syrran med som supporterskara. De diskuterade hur lång tid det skulle ta att göra T1. Min syster trodde att det skulle ta 5 minuter. När jag smsade till henne och sa att de mobbade mig för jag var slö fick jag följade sms tillbaks.

Du får träna på att torka dig mellan tårna. Jag sa 5 min mellan simning och cykel så det var 3 min för länge. Pappa trodde att du åt på Donkens

 

Nåväl, jag får väl träna lite mer på T1

D.s


38 b.gif?host=triathlonhenke.wordpress.com&blog=114933378&post=38&subd=triathlonhenke&ref=&feed=1

Öpnna i nytt fönster