Gott nytt 2015!

Nyårsafton vid millenieskiftet. Efter en höst med massmedial uppmärksamhet kring domedagsprofetior, superdatorers kraschande och annat, så firade vi in det nya året med skumpa och fyrverkerier.

Nu femton år senare kan jag konstatera att jorden gick inte under och superdatorerna har inte kraschat trots intåget av alla olika sociala medier och ständig uppkoppling till www. Vi firade igår in det nya året med skumpa och fyrverkerier. Somliga saker förändras inte.

Det gångna året har det hänt så mkt att det skulle ta evigheter att summera allt. Framförallt är det två bitar i vardagens pussel som inte riktigt klaffat och som påverkat mig negativt. Arbetet som barnmorska och träningen. Och jag tror att båda påverkar varandra mycket och spiller över energi till varandra, såväl positiv som negativ.

Som barnmorska innebar förra året att jag grävde djupare i vad jag vill med mitt yrke, vill jag gå till jobbet och bara beta av mina timmar, eller vill jag gå till arbetet och känna mening och engagemang? När jag började som barnmorska brukade jag säga att jag hade det så lyxigt som fick jobba med min”hobby”. Förra året kände jag inte så, och det var en bidragande faktor till att jag startade Sportmamma. Så jag är på sätt och vis glad över det. Det ledde också fram till att jag byter arbetsplats om några dagar och att jag kommer vara ansvarig för att starta upp en ny barnmorskeverksamhet. Jag kommer testa ny mark, träffa nya människor och kliva utanför min komfortzon som barnmorska!

Det största för mig personligen förra året kan nog vara starten av det egna företaget, Sportmamma. Ny mark, nya människor, nya kunskaper… Flera gånger har jag utmanat mig och klivit utanför min komfortzon när jag ställt mig framför okända människor och sålt min idé. Sportmamma går in på sitt andra år och jag kommer fokusera mer på den individuella mammaträningen, samt försöka få in mer av det i mitt yrke som barnmorska.

Jag har också klivit utanför min komfortzon inom träning, och testat på fruktansvärda 4minuters-intervaller på cykeln och sprungit snabbare än någonsin på ett lopp. Jag har under det gångna året testat ny mark, mött nya människor… Jag har också tränat för hårt, eller kanske mer ”för fel”. Jag har dragit på mig en långdragen skada och haft en rejäl mental svacka.

Jag har ännu inte riktigt hämtat mig, och har fortfarande svårt att emellanåt hitta cykelglädjen. Jag vill återigen kunna känna att träningen är något som ger mig energi och gör mig glad, och att tävlingar är grädden på moset. Men tränings- och tävlingssuget kommer krypande och jag börjar blicka framåt. Cyklingen känns fortfarande svår, och det är nog för att jag inte landat i att ”stå still” i utvecklingen. Det var sån egoboost första sommaren, 2013, när jag började cykla och allt gick så bra, så jag fick nog lite ego-abstinens i somras när utvecklingen planade ut!

Men för att blicka framåt så vill jag ju ändå satsa på cyklingen och jag hoppas känslan och glädjen kommer tillbaka med rätt träning och en solig och skadefri vår. Jag vill försöka prioritera pass med cykelkompisar och undvika långa timmar solokörning ”bara för att”.

Kanske att Hammarö 3-dagars kan vara cyklingens kickoff, vars tävling går i slutet på april. Sen tror jag att om jag känner att cyklingen känns bra så blir det stora målet SM-veckan efter midsommar och tempot där. Och förhoppningsvis även linjeloppet då.

Sen har jag o maken span på att köra ett swimrun-lopp, Ångaloppet sprint. Det ligger i augusti och sprinten innebär endast ca 9-10km löpning vilket bör gå om foten klarar upptrappning av löpning under våren.

Ett inplanerat ”distanspass” blir Halvvättern tillsammans med ca 15 glada tjejer o killar från makens jobb. Det ska bli kul med hela grejen att åka tillsammans, bo-middag-köra lopp. Bara socialt och ingen tävling. Dagen innan den kanske jag o maken kan hinna med det superroliga Läderloppet och kanske närma oss pallplats;-)

På playitasveckan pratade vi alla en hel del om träning och en del om målsättning. När jag nämnde att jag ville bli bättre på cykeln o köra något cykellopp, samt fortsätta simma (o komma igång m löpning) för att köra swimrun, fick jag en sån skön respons från en kompis. Nåt i stil med: ”så du menar att du ska satsa på cykel för där är du starkast, och så vill du simma och springa för att kunna köra även swimrun… Eeeh, varför inte triathlon?” :-) Ja, varför inte..? Så jag spanar in ett på hemmaplan, Uppsala triathlon helgen 13-14/6. Sen kan det kanske bli en favorit i repris med semester o tävling i Tällberg sista helgen i juli. Till skillnad mot förra året kanske jag kan köra hela loppet själv detta år. Och om inte simning o löpning funkar så inte mig emot att köra stafett igen, det var superkul sist :-)

För femton år sedan tillbringades nyårsdagen i soffan, ”sjuk” och dagen-efter-seg. Idag tillbringades den också i soffan, men med familjemys och sjuk pga förkylning. Somliga saker förändras.

2015 blir ett bra år. Jag kommer testa ny mark, träffa nya människor och fortsätta kliva ur min komfortzon. Gott nytt år allihopa!

image10.jpg?w=225&h=300


1632 b.gif?host=mittbasta.wordpress.com&blog=48711587&post=1632&subd=mittbasta&ref=&feed=1

Öpnna i nytt fönster