Tempo utan tight bakbroms denna gång

I onsdags körde jag tempo igen efter Smacks sommaruppehåll. Det var dags för DM och därför var det, liksom förra året, start i Odensala och en 30km lång bana. Förra året premiärade jag på tempocykeln och lyckades strula till det med bakbromsen så jag körde med tyngsta växeln x 100 kändes det som. Kom in med en snittfart på 33km/h.

Den här gången var jag noga med att se över bakbromsen, så noga att den knappt tog istället! Men bromsa gör man ju bara vid vändpunkt så det var lugnt emoji_1F609.png Jag hade väl inte bästa uppladdningen eftersom jag jobbade heldag och var opepp då jag trodde jag skulle få sätta mig ensam i bilen med bara en svag förhoppning om att stöta på nån annan jag kände. Men på eftermiddagen gick djungeltrumman att två härliga cykeltjejer visst skulle med, och hux flux hade jag sällskap både på vägen dit och väl där!

Jag tänkte för en gångs skull verkligen slå till på en kanonuppvärmning, nu när jag hade gott om tid. Jag o tjejerna rullade ut och jag såg framför mig vilken fin bild det hade blivit där vi rullade på våra vrålåk tre i bredd emoji_1F60A.png Kameran var dock inte med tyvärr. Efter att ha rullat i 25′ skulle jag bara tillbaka o kasta av överdrag så skulle jag köra ett par fartökningar. Hade plan på att köra 2×1’+ 2×3′ men tyvärr så blev det missförstånd med tiden så istället för fartökningar så var det nästan min tur!

Jag startade med Jenna framför och Jenni bakom, 30″ lucka. Starten gick och jag försökte sätta full fart direkt, lite väl pang på kanske med tanke på den knappa uppvärmningen. Men tänkte att jag oxå skulle gå ut hårdare än vanligt och foka på högre kadens oxå, vilket kändes på flåset. Kom efter ett par km ikapp så jag hade span på Jenna. Kände att jag skulle komma om för eller senare och tappade lite tryck och fokus då tror jag. Kom om sen vid drygt 9km och strax därefter kom Jenni om mig. Jag bet mig fast med Jenni i sikte framför och höll det i ungefär 8km. Vid varje uppförsbacke knappade jag in lite och på platten drog hon ifrån lite. Såg sen vid vändpunkten att Jenna lyckades göra exakt samma sak bakom mig! När vi sen kom in i ett litet kurvigare parti med lite mer skymd sikt misstog jag en annan tjej för Jenni (Jenni cyklade om henne när jag inte såg). Jag märkte att jag tog in på ”Jenni” utan alltför mkt hårt jobb, och tänkte att hon kanske väggat. Låg där å tog det lite softare ett tag innan jag insåg att jag istället borde trycka på massa mer, vad var det å vänta på?! När jag närmade mig mer så insåg jag då att Jenni hade fel kläder på sig… Skadan var ju redan skedd o Jenni låg för långt fram för att att det skulle vara nån trigger att försöka börja jaga. Lite snopet, och även om jag förmodligen inte hade orkat hålla hennes fart resten av loppet så hade det varit kul å se hur länge det hade hållit.

Med 9km kvar sen så gick plötsligt Jenna om! Då tände jag till igen! Och även med obligatorisk lucka så kände det som att pulsen droppade 10slag på att vara bakom henne, så jag gick om igen efter ett tag. Och så gick hon om… Och så gick jag om… Tror vi båda har lite å jobba på, eftersom vi verkar tagga till å prestera bättre om vi har någon att jaga! Sista backen väntade jag in lite innan jag gick om, och lade in allt vad jag hade för att kunna dra ifrån och lyckades komma först in över mållinjen. Vilket eg var löjligt eftersom vi hade olika starttid, men hornen växte tydligen ut.

Efter lite gott smack-fika åkte vi hemåt, och ett stort tack till Jennas fästman som ställde upp som chaufför. Och så härligt att sitta i en bil tillsammans o prata igenom känslorna och loppet, istället för att åka hem solo. Det blir så mkt mer än bara ett lopp och det är mycket värt för mig!

Placering i DM vet jag tyvärr inget om, för vi som kom från Mantra kom inte med på den resultatlistan. Numera är vi registrerad cykelklubb men jag är osäker på hur det fungerar i sådana här sammanhang. Överlag var det en knapp handfull tjejer med, så det vore kul om det växte lite så man hade fler att tampas med!

Farten då??? Jo, förra året snittade jag alltså 33km/h med bakbromsen på. Hänger ni med på snacket ”skamgräns-godkänd-drömgräns”? Jag brukar ganska ofta dela upp en tävling i olika mål. Jag hade nu en ”skamgräns” på 35km/h men hade oxå erkänt innan för sällskapet att även om min godkänd-gräns låg på 37-37,5 så skulle jag ändå bli besviken om jag hamnade där. Drömmålet var tempo-PB oavsett distans! Vilket kanske var oklokt eftersom tidigare PB-snitt låg på 38km/h på 20km-bana. Men jag kunde åka hem otroligt nöjd med min insats. 30km-bana och jag lyckades med drömmålet och hade 38,1 i snitt!

Även om jag känt att jag stått still i utvecklingen denna sommar, och såklart hade velat ha samma utvecklingskurva som förra året, så kan jag nog säga att jag kommit en liten, liten längre bit på vägen. Det känns ändå som att jag höjt min lägstanivå och att jag mer ofta kan ligga åt 37-38 i snitt, och det är inte bara en lyckoträff om det händer. Börjar bli lite sugen ändå nu på att få till en bra plan för grundträningen så att jag förhoppningsvis höjer nivån lite till nästa år emoji_1F60A.png

image2.jpg?w=300&h=200

Från vårens första SMACK-tempo. Till viss del samma bana som onsdagens DM.
Fotograf: Jesper Jeppman Andersson


1594 b.gif?host=mittbasta.wordpress.com&blog=48711587&post=1594&subd=mittbasta&ref=&feed=1

Öpnna i nytt fönster