Nyheten man inte ska behöva släppa

Jag har under olika perioder av skador tänkt hur det skulle vara den gången skadan är så stor att den inte går att fixa. Att jag helt enkelt får ta ett steg tillbaka och tänka om. Jag trodde aldrig att den stunden skulle komma. Jag har altid trott att jag ska kunna fortsätta idrotta tills den dagen då jag helt enkelt inte vill längre, jag har fått nog och vill göra något annat. 

Tyvärr så har nu den dagen kommit, jag har dragit på mig en förslitningsskada i vänster knä. Det är en skada som efter behandling kommer innebära att resten av detta året kommer tillbringas i sjukgymnastens rehabgym. Det är ett knä som inte kommer att bli tillräckligt bra för att ha någon framtid i elitidrott.  och det är elitidrott jag vill hålla på med.

Det närmaste året kommer innebära rehabilitering, styrketräning och förhoppningsvis så kan jag i slutet av året att börja cykelträna ute igen. Tills dess så får jag hålla mig inomhus på en fast cykel för att sakta men säkert bygga upp knäleden så att jag slipper bestående men som influerar i min vardag. 

Jag vill tacka alla dem som har hjälp mig under åren. Peter Dahl, Lotta kellander och Johan Hellström som under åren har hjälp mig med min träning , alla träningspartners som har förgyllt tuffa timmar på sadeln, i bassängen eller i skogen med löpskorna på. Även alla sponsorer som har gjort den möjligt för mig att träna och tävla med de grymmaste prylarna på marknaden. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket ni har betytt för mig.

De personer som har har betytt mest är självklart hela min stora familj, utan er är jag ingenting.



Öpnna i nytt fönster