Första dagarna på höjden plus Race report Ironman 70.3 Rapperswile-Jona

I torsdags kom vi upp hit till bergen. Vi bor alla (Jag, Stefhan, Joel, Tomas, Jenny och Louise) i ett hus vi hyrt ca 300m från simhallen och 200m till Coop. Första passet blev på fredag morgon i den väldigt mycket för varma simhallen. Efter det blev det både löpning och cykling. Känslan rent spontant är att kroppen tog höjdchocken bättre nu än förra året, gissar att den la på minnet hur den skulle agera i syrefattig miljö. Men det går fortfarande bra mycket tyngre än på havsnivå. Lördagen fortsatte med ett kortare löppass på morgonen innan det var dags för avfärd mot Rapperswile-Jona för incheckning av cykel och pre-racemöte. Vi körde också ett varv på cykelbanan för att reka lite, det va kuperat… Natten till tävlingsdagen spenderade jag och Tomas på ett hotell utanför Rapperswile-Jona.

20140531_171754.jpg

 

Uppstigning 05.30 för att äta några mackor med sylt, Dricka sista rödbetsjuicen, blanda till sportdryck för dagen och ta oss till starten. Som tävlande i PRO har man vissa fördelar, en av dem idag var att få parkera 20m från start och mål, mycket skönt. När cykeln var redo för start och jag precis skulle besöka toan på vägen till simstarten kände jag på däcken en sista gång, punka på framhjulet! Jag fnissade lite för mig själv och tänkte, det här var ju typiskt. Jag sa till hon som hade ansvar för oss som tävlar i proffsklass. Hon lämnade in den till någon cykelmek och hjulet var klart lagom tills jag gått på toa.

Vi startade 10min före motionärerna så simstarten blev en lugn historia. Jag kom iväg bra och hitta snabbt in i en bra rytm, simmade om ett par stycken och blev tyvärr ganska snabbt själv mellan två grupper. Men det kanske var lika bra det, målet med tävlingen var att göra mitt egna lopp och skita i vad andra gör. Upp ur vattnet efter en godkänd simning.

T1 gick fint och jag kom iväg snabbt på cykeln. Till en början protesterade benen så fort jag passerade 30km/h men det gick över efter ett tag. Efter ca 10km var det dags att börja klättra uppför bergen och det var verkligen ingen mjukstart på klättringen. Efter en vänstersväng var det bara att gå ner på lättaste växeln och börja trycka. Efter en plattå en bit upp kunde man växla upp och trycka lite i tempoposition. När jag sedan skulle växla ner på lilla klingan fram råkade jag slänga av kedjan. Har inte riktigt lärt mig vilken knapp som gör vad än så jag tryckte flera gånger på båda hehe. Resultatet blev att jag blev stående mitt i backen på 13% lutning, inte optimalt, skapligt tungt att börja cykla igen efter att fixat på kedjan. Första varvet på cyklingen var jag så gott som ensam, på andra varvet började jag varva motionärer och de var många. Det blev stundtals ganska trångt, jag såg flera som gick uppför backarna för att det var för brant. Jag tog mig igenom cyklingen med god kontroll och livet i behåll, jag såg faktiskt en kille som körde rätt ut i skogen i en högersväng men han verkade klara sig ok.

In till T2, inga större bekymmer där och jag kom ut bra på löpningen. Jag tog snabbt  min 5:e Ultra Energy och började pinna på. Tanken var att öppna strax under 4.00-fart för att se hur kroppen kändes. Det gick lite snabbare än så men det kändes ok så jag bestämde mig för att hålla ett behagligt tempo och förhoppningsvis öka lite mot slutet. Så blev det och jag kunde kontrollera farten hela vägen in i mål. Löpbanan var två varv på en ganska platt bana, vad som är ganska ovanligt är att en löpbana innehåller en trapp på 35-40 steg. Denna har blivit kallad Stairway to heaven och skulle passeras en gång per varv. Detta är nog första triathlontävlingen sedan 2012 jag fått spring utan kramper i magen, det är också första triathlontävlingen med min nya energi från Winforce, det borde höra ihop. Riktigt skönt att få springa och låta benen bli trötta i stället för att man måste dra ner på tempot för att magen krampar ihop. Dagen till ära var det dessutom 20-25 grader varmt, jag som vanligtvis får kämpa med vätskebrist när termometern närmar sig 20 hade inga problem med det. Nu är säsongspremiären gjord och det blev en bra genomkörare, nu är det bara att bygga vidare.

Splittiderna blev enligt nedan:

Simning: 26.13

T1: 2.17

Cykling: 2.30.05

T2: 1.43

Löpning: 1.17.45 (Något kort)

Totalt: 4.18.00

Stair.jpg

Stairway to heaven

Efter tävlingen begav vi oss direkt till Zürich för att lämna tillbaka minibussen vi hyrt på flygplatsen. Där sov vi en natt, avnjöt hotellfrukost och tog tåget upp till bergen igen på måndag morgon. Väl ”hemma” igen stod kuperade löpintervaller runt sjön vi simmar i (1,6km) på schemat för gänget här. Meningen då var att jag skulle hänga på för att känna på kroppen och möjligtvis köra någon intervall. Jag öppnade ganska lugnt första intervallen och märkte att kroppen svarade. Ökade lite och kroppen var fortfarande med mig, faktum är att jag hade riktigt bra tryck i benen och kunde på de 6 intervallerna sänka varvtiden från 6.16 till 5.35. Gårdagens Halv IM var som bortblåst ur kroppen.

Tisdagen började med ett brutalt syrapass i bassängen. Kan vara det jobbigaste jag gjort på länge, dock höll jag jämn och bra fart genom hela passet. Dagen fortsatte med 3h 40min cykel inkl. Malojapass på ca 400 höjdmeter. Många kör serpentiner för att ha kul när de åker ner, själv hatar jag att åka ner och gör det bara för att få trycka uppför. Efter cykeln körde jag och Stefhan ett kort crosslöp med lite hoppstyrka.

20130607_111834.jpg

Malojapass

 

 

 

 

 

Öpnna i nytt fönster