Tankar kring SM på långdistans

I fredags anlände jag till Motala där natten skulle spenderas hos familjen Holmertz. Jag tackar så mycket för gästfriheten, det var både mycket trevligt och värdefullt.

Den största snackisen inför helgen var hur det skulle bli med simningen, 4000? 3000? 1500 eller till och med inställd. Vi hade vädret någorlunda på vår sida då det i alla fall blev 3000m, kortare än så hade enbart varit tråkigt. Dagarna innan loppet visste jag inte riktigt vart kroppen var och hur den skulle reagera på tävlingsdagen. Jag hade gjort några riktigt bra pass uppe i St Moritz, då främst i löpning. Formen fanns där inne någonstans, det gällde bara att locka fram den.

IMG_2318.jpg

 

Innan start var det kyligt och det blev inte varmare av att hoppa i vattnet, skulle jag uppskatta temperaturerna så skulle jag säga 12 på land och 15 i vattnet. Jag väntade in i det sista med att hoppa i vilket ledde till att insimmet blev det kortaste jag någonsin gjort, ca 100m. Jag kom iväg bra utan större trängsel, jag hittade både höft och fötter att ligga vid. Jag följde en liten grupp på 4-5st som höll bra fart första varvet. Ut på andra varvet tyckte jag deras kurstagning var helt åt skogen och valde eget spår mot den bortersta oranga bojen, likaså på tillbakavägen mot uppgången. Simningen ska jag nog vara ganska nöjd med. Jag hade bra rytm och känsla hela vägen. Bra driv utan att behöva slita.

Första två varven på cyklingen kände jag mig stark. Jag tappade inte jättemycket på täten och bestämde mig för att behålla trycket och lita på min löpning, där visste jag att jag mycket väl kunde ta in minst 5min på några av de framför mig. Lika bra som det kändes i början, lika dåligt började det kännas efter 9-10 mil. Mina gluteus tog tvärslut och jag blev tvungen till att börja jobba mer med framsida lår. Farten sjönk direkt men jag ville inte trycka för mycket så att löpningen skulle bli lidande. Med en mil kvar var benen både stela och trötta. Jag bad till högre makter att jag ändå skulle få göra den löpning som finns inom mig.

Ut på löpningen försökte jag hitta en bra rytm kring 3.50-3.55min/km vilket var den fart jag planerat att hålla. Det höll i typ 2km sedan var det bara att inse att mina ben fått för mycket stryk på cykeln. Det var en speciell muskulär trötthet, låg puls men ont i benen. Resterande delen av löpningen handlade enbart om att ligga på rätt sida gränsen för att inte göra saken värre och behöva gå i mål. De sista 15km var jag beredd på att halka ner rejält i resultatlistan men det kom aldrig några som sprang om. Insatsen räckte tillslut till en 8:e plats total och 6:a på SM, lagom förvånad över det.

För er som är intresserade av tider så finns de här.

Det som var mest positivt i dag var att jag återigen fick springa utan kramper i magen, nu kom jag ju i och för sig aldrig upp i någon vidare intensitet på löpningen pga trötta ben men det känns som om jag har hittat rätt när det gäller energiintag. Och denna gången skötte jag min energiplan näst intill exemplariskt. På cykeln tryckte jag i mig nästan 100g kolhydrater i timmen.  Tack till Anna Carlén som langade och såg till att jag fick min Winforce.

Varför gick det då som det gick? Jo den frågan har ett ganska enkelt svar… Jag är helt enkelt för klen på cyklingen. Förr har cyklingen varit min tveklöst bästa gren men nu börjar den gå emot min sämsta, om det beror på att jag har utvecklats i de två övriga grenarna är en annan fråga men mycket är naturligtvis på grund av förra årets överansträngning i knät och därmed avbräck i cykelträningen men man tycker ju att jag bör fått ordning på cyklingen till i år. Bättre har det blivit men långt ifrån bra. Mottot fram till Kalmar blir därför långt och hårt. Jag klarar onekligen av att cykla hårt i 9 mil men jag har mycket jobb framför mig för att orka göra det i ytterligare 9 mil men med rätt fokus ska det nog hinna ordna till sig.

Nu sedan ett år tillbaka tänker säkert många av er att jag är en sådan där jobbig jävel som aldrig kan vara nöjd med det jag gör. Visst, jag har inte varit nöjd med många tävlingar jag kört senaste tiden men det har en enkel förklaring. Jag vet att jag kan bättre och väntar fortfarande på det perfekta loppet. Jag är nöjd med så mycket annat här i livet så det är inget fel på mig. Tex med att få vara nära alla de som va där och hejade på mig, tack för det.

Grattis till er alla som genomförde loppet i kalla och blöta Motala.

Nu är siktet inställt mot Ironman Kalmar.

 

Öpnna i nytt fönster