Det kunde gått sämre, så mycket sämre…

velli-ambulans.jpg?w=300&h=225Oj, vilken pärs! Jag är helt slut efter en händelserik dag! Dock finns det många, många andra som haft en betydligt tuffare dag än jag. Så jag gnäller och gnyr inte den här gången. :)

Jag vill börja med att berätta om det läskiga som hände nyss. 

Jag, Christian och Velli har cyklat ganska långt och hade bara 1 km kvar innan vi skulle vara hemma. Alla tre var blöta och kalla av regn och riktigt trötta, vi hade en kort bit kvar till vila, vi bet ihop.

Jag hade som vanligt vid slutspurten lite synrubbningar på grund av både trötthet och lågt blodsocker. Sannolikt kändes det inte lättare för vare sig Velibor eller Christian som dessutom inte är lika vana cyklister som jag.  Vi närmade oss slutet av resan när jag (som drog den lilla klungan) fick människor framför mig på vägen vilket gjorde att jag reste mig ur bågen för att nå mina bromsar. Den lilla fartförändringen i samma stund som Velli tittade åt ett annat håll gjorde att olyckan var framme. Han tuschade in i Christians bakdäck för att sedan tappa kontrollen över cykeln och krascha in i ett järnstaket i 40 km/h.  

velli-cyklar.jpg?w=225&h=300Shit, det är så läskigt att höra en krasch, att höra ljudet av cykeln som skrapar mot asfalt och räcke och sedan kommer skriken. Det kändes som en evighet innan vi fick stopp på våra cyklar och kunde vända om för att hjälpa…

Velli levde som tur var, han skrek i högan sky för att sedan tystna. Att skrika gjorde nämligen helsikes ont fick han ur sig kvidande. Tur att det var därför. Hans revben (3 st, det vet vi nu) var brutna och örat färgades snabbt rött av blod. Alla var omtumlade men vi kunde konstatera att han behövde in till sjukhus snabbt. 

Jag ringde 112 och bad om ambulans som kom till platsen och hämtade Velli. Vår kompis Per Pettersson råkade kom förbi och cyklade genast för att möta ambulansen. 

Det kändes som en evighet innan de kom. Men så var det inte. Velli fick åka med in till akuten och vi  stod kvar och tittade på varandra med en tilltufsad cykel utan ryttare och andan i halsen. Oj, det kunde gått värre, så mycket värre….

Nu ligger Vellan på sjukhuset och får förmodligen komma hem i morgon. Han har tre brutna revben, en spricka i lungsäcken, hjärnskakning och rätt många skrapsår gissar jag. Krya på dig Vellan! Du var så himla stark på cykeln idag!

Ps, förra veckan när vi var ute och körde med bilen råkade vi komma förbi när en annan nära kompis Johan Hellström precis kraschat på cykeln. Sannolikt i ännu högre hastighet då det hände i Apertinbacken. Det gick också förhållandevis bra. Men några kvadratdecimeter mindre hud på Johan är det nog. :/ Krya till dig också Johan.

Var rädda om er när ni cyklar, jag är lite skraj nu känner jag. Bad feeling… :(


5209 b.gif?host=kathrinmortel.wordpress.com&blog=41095573&post=5209&subd=kathrinmortel&ref=&feed=1

Öpnna i nytt fönster