Ett år

ett-c3a5r-1.jpg?w=225&h=300Plötsligt snuddades jag av en mycket svag men ändå envis signal. Först uppfattade jag den som oskyldig, inte särskilt oroväckande.

Signalen bestod av några missade samtal från ett dolt nummer. En sjuksköterska som talat in ett meddelande på min telsvar. Hon sa att hon var från öron-näsa-hals..hon sa att det var viktigt att jag ringde upp läkaren som sökt mig flera gången den dagen.

Ja, visst ja...jag hade ju lämnat prover där några veckor tidigare. Inget farligt, det sa ju doktorn då. Jag tänkte inget mer än så på ”signalen”. Jag fortsatte laga mat och nynna när jag hängde tvätten. Levde mitt liv ett tag till. Lyckligt ovetande och på sätt och vis fortfarande ”frisk”. En liten stund till…

Efter några timmar kom den tillbaka igen, signalen. Den här gången var den lite mer irriterande, likt en fluga som surrar och stör. En oro började skruva på sig där jag stod i tvättstugan och vek min tvätt. En tanke: Menvarför var de plötsligt så ivriga på ÖNH-kliniken? Tre missade samtal…bara för att lämna ett oskyldigt provsvar?

En liten blixt slog ner i mig. Det kunde väl inte…? En ilning i magen igen.

krc3a5ka.jpg?w=300&h=187Oron gav sig inte. Flugan växte till en kråka som nu satt på gardinstången och tittade tyst på mig. Hon väntade på att jag skulle titta tillbaka, på att jag skulle se henne. Acceptera hennes som en starkare kraft.

Jag gjorde till slut det som hon väntade på. Tittade upp, såg in i hennes sorgsna svarta ögon. Hon tittade tyst tillbaka, hon gav mig ingen tröst.
Jag hämtade telefonen och slog numret till läkaren…den 21/9 2013…

Läs gärna mina blogg från den dagen (Så kom de till slut 21/9)

..eller den här (Du är döende 17/6)

Nu över till något mycket trevligare! Jag är FRISK igen! Jo, så är det faktiskt nu. Visst kan cancern komma tillbaka eller jag kan bli sjuk på något annat sätt men det tar vi då. Idag är jag stark och pigg igen! Det tog ett år!

Jag vill ge hopp till dig som befinner dig någon annanstans på resan. Du har kanske en längre bit kvar att gå.

ett-c3a5r.jpg?w=225&h=300

När vi gjort fler än vi trodde vi skulle orka är vi nöjda! Tillsammans orkar man mer! Tack för sällskapet Carina och Göran!

Var inte rädd. Ge inte upp. Ibland går det bra. Man kan bli stark (t.o.m starkare) igen. Stark på andra sätt än innan. Jag kan springa, andas och leva utan sköldkörtel och med bara ett stämband!  :)

Ikväll har jag sprungit backintervaller och känner mig lika stark som innan min operation! Kanske starkare…

Tack Carina! :*

 

 

 

 

 

 


5359 b.gif?host=kathrinmortel.wordpress.com&blog=41095573&post=5359&subd=kathrinmortel&ref=&feed=1

Öpnna i nytt fönster