Nystart igen…

Jag har haft en bloggpaus på många månader men ska försöka skriva lite igen. Mest för min egen skull men om någon vill kika in ibland så hoppas jag att några av mina tankar och handlingar kan inspirera och engagera lite.

Nu är klockan fem på måndag morgon och jag kan inte sova.

Huvudet är för fullt med saker som jag behöver hantera kommande vecka, mest gällande min klinik. Jobb. Beställa produkter, planera ett event och lite ditt och datt. Kuljobb.

I mitt huvud surrar också minnesbilder och känslor efter helgen som passerat. Den inleddes med tävling i halv ironman på Tjörn. Årets bästa tävling! Så otroligt välorganiserad, vacker och utmanande!

Solen sken klart och värmde som en sommardag på tävlingsdagen och vinden ven rätt så friskt! Inga maneter! --

Jag var ynklig innan start (som vanligt) och kände ingen trygghet i att jag gjort ”läxan” den här våren och sommaren. Uppstarten av min klinik i kombination med min rygg/höft-inflammation hade satt stopp för löpträningen sedan länge.

Min strategi på tävlingen var att få mer rutin, njuta av upplevelsen och simma och cykla bra. Träna byten och springaså länge benen ville. Vilket var en högst osäker faktor. Hur skulle jag hålla?

Simningen gick, i mina mått mätt, jättebra. Simmade på 34.12. (2014 på 37). Cykeln visste jag nog skulle gå bra. Det är den träning som jag vidhållit i sommar och formen har gett sig till känna flera gånger. 2014 tror jag att jag hade 4:e bästa cykeltid av alla damer. Men då gick jag på rött för stor del av loppet vilket straffade mig på löpningen. Årets cykling hade jag kontroll på pulsen och hade en härlig resa med kraft kvar i benen. Jag kände mig urstark.

Kedjan hoppade och fastnade mellan klingan och ramen på första varvet. Då svor jag och blev rädd. Men fixade missödet snabbt och hoppade upp igen. Under tiden tog Gunilla Stripple ledningen men skickade gullig peppning till mig när hon swishade förbi.

Jag tog tillbaka ledningen strax inför andra varvet och höll den till en bit in på löpningen. Då kom hon Mirella från Kungälv i ett tempo som jag har långt till just nu. Hon flög förbi mig och jag kände mig som en heffaklump. Även i oskadat tillstånd matchar jag inte 1.36 på en Ironman halvmara. (Jag har gjort 1.39 både i Jönköping och på Mallis innan jag fick skiten i halsen. Hoppas ändå komma tillbaka och en bit ner mot 1.37-1.38 igen.)

En bit in på löpningen hände det igen, kramp! Faaaan! Fick stanna och slå på höger låret. Varför får jag kramp i högerbenet hela tiden? Gissa vem som sprang förbi mig då? Gunilla igen! ;)

Jag var nu nere på tredje plats. Jag började umgås med  tankar på att bryta. Men fick bort krampen och trippade vidare. Jag njöt av publiken, hejande kompisar, vädret och hela upplevelsen. Hann med att krama bästaste Gun och göra high five med både Lotta och speakern. Underbart!

Efter en stund var jag tillbaka på andra plats och höll min placering hela vägen i mål! --

Tack benen för att ni väntade med att krampa ihop till efter mållinjen!

Tiden 5.00.15

Det hade varit kul att få gå under 5h. Tuff vind, kedjestrulet och väntad dålig löpning satte stopp för det denna gång. Jag är ändå otroligt nöjd, otroligt nöjd..o taggad för 2016. I’llbe back… --

(2014: 5.00.30)

img_0603-0.jpg?w=584
img_0602-0.jpg?w=584  img_0589-0.jpg?w=584
img_0590-0.jpg?w=584  img_0585.jpg?w=584

11942314_10153143450901134_5251298936191912185_o.jpg?w=300&h=200 11898567_10153273808539620_6262251667276905656_n.jpg?w=245&h=300


5807 b.gif?host=kathrinmortel.wordpress.com&blog=41095573&post=5807&subd=kathrinmortel&ref=&feed=1

Öpnna i nytt fönster