Variation

10301417_10152026121422062_7378087468324700584_n.jpg?w=300&h=224

Starkaste bergsgeten Erica lurar på sitt byte…

…och snabba förändringar är inget som mitt hjärta föredrar nu för tiden. Det märker jag genom kraftiga protester när jag uppmanar till anpassning och flexibilitet. Jag har också noterat att det inte verkar finnas några planer på förändrat beteende trots hård träning, snarare tvärtom.

Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg så tycker jag mycket om att beskriva och försöka illustrera kroppens funktioner och system för mina barn (och ibland för er också.) Med blandad förtjusning från de som tvingas lyssna och se på.

Idag blir det fokus på hjärtat!

blodkc3a4rl1.jpg?w=128&h=300Hjärtat är ju ett fantastiskt organ som fungerar i ett oerhört komplicerat system. Jag är inte specialist på hjärtan och tänker inte försöka mig på att förklara funktionerna på ett avancerat plan. Men enkelt uttryckt kan man säga att hjärtat, lungorna och alla kroppens blodkärl samspelar med varandra för att tillsammans ansvara för att bland annat hålla syrenivån i blodet (syretillförseln till kroppens celler) på en relativt konstant nivå. Det där vet ju ni också redan men jag vill få beskriva ändå för att förtydliga bilden av det som inte fungerar optimalt på mig. ;)

Vem har inte rest sig snabbt någon gång och det svartnat för ögonen? Vi har fått stanna upp, stå stilla lite och kanske luta huvudet ned en stund. Efter ett kort ögonblick kan vi rusa vidare. Det hade blivit jobbigt om yrseln hade stannat kvar, om vi hade blivit stående där och allt fortsatte snurra eller ännu värre, vi hade svimmat. Vi har även fått känna på hur astungt det känns i början av ett löppass, kroppen är blytung och och andningen ökar. Jag brukar exempelvis uppleva en obehagligt svidande känsla i benen de första kilometrarna.

Att de flesta av oss trots allt kan rusa vidare beror ju på att ovan nämnda tre system (kärl, hjärta o lungor) snackar samma språk och med varandra. De skickar oräkneliga av signaler varje sekund och små receptorer sitter lite här och där och larmar när exempelvis tryck, saltkoncentration eller syrehalt och sjunker eller stiger. Alla inblandade tar sitt ansvar, sluter upp och vet vad som ska till för att allt i våra kroppar ska fortsätta fungera perfekt. Lysande!

10363357_10152026143827062_6929896559340803219_n.jpg?w=300&h=199

På toppen på Hvar! Vi ses där snart igen! Vem blir först upp nästa gång? Ni får se er om, jag är seg i starten men blir ett monster när hjärtat vaknat! He, he…

Tillbaka till mitt lilla envisa hjärta. Det är nämligen lite bångstyrigt. Det vill inte alls sluta upp snabbt och samverka. Det verkar inte lyssna när de övriga medlemmarna i systemet larmar om att det behövs pumpas på med högre frekvens och mer intensitet ( ex. i en brant backe på cykelturen). Nehej då, vi ska inte stressa hos Mörtel inte. Då hjärtat äntligen reagerar på signalerna är vi redan uppe på backkrönet och Mörtel har dragit på sig en kraftig syreskuld. Däremot om backen är lång och fortsätter uppåt så är hjärtat till slut med på noterna och Mörtel kan jobba ikapp…och kanske förbi en eller annan. Då blir vi starka ihop. :)

Jag har inga förhoppningar om att jag kan träna bort mitt hjärtas oflexibiltet (eller vad tror ni? Det är nog åldern va?)

Jag däremot kan anpassa mig till hjärtat! =) Jag har kommit på att jag är starkast när variationen på banan är liten, det kan vara flackt, blåsigt eller konstant uppåt på ett berg. Min strategi för nästa år får kanske bli att delta i tävlingar där hjärtat slippa ändra om sin frekvens för ofta.

(Kanske är det så att hjärtat och jag är lite lika varandra, starka när vi vet vad som gäller men behöver lite omställelsetid vid förändringar? :) )

Natti natti

(oj, vilket långt inlägg idag)

 

 

 


5219 b.gif?host=kathrinmortel.wordpress.com&blog=41095573&post=5219&subd=kathrinmortel&ref=&feed=1

Öpnna i nytt fönster