Boston Marathon 2015 – ett kallt äventyr nr 54

Jag hade rätt stora förväntningar inför loppet, kändes väldigt bra i kroppen under de två första dagarna i New York, men sedan började eländet.

Jag visade min förbokade biljett till Boston och steg på bussen. Somnade en stund och lyssnade sedan på en ljudbok. När jag steg av och ställde mej i taxikön så insåg jag att detta inte var Boston …utan jag hade hamnat i Washington DC. Helt fel håll.. Jag hade tydligen stigit på fel buss, trots att jag visade biljetten. Jag borde ha frågat osv.. men  jag tycker verkligen inte att alla passagerare ska behöva fråga om ditt och datt, men tydligen har vi inte kommit längre i detta fittland. Så det blev en dyr läxa , jag fick ta flyget till Boston och stressa till expot, va där 15 minuter försent, men som tur va så kunde jag hämta ut nummerlappen på morgonen trots att man inte kan göra det officiellt . Great.

Boston visade sig vara en väldigt fin och välmående stad, jag är väldigt imponerad av staden och tyckte om den direkt. Handlade lite mat och gick till hotellet .

Jaha,, på morgonen fick jag stirra runt och fråga på 4 olika ställen innan jag hittade två personer som delade ut nya nummerlappar. Jag fick den till slut och gick mot bussarna. Där vi blev visiterade innan vi steg på bussarna. Men det fungerade väldigt bra och där har lidingöloppet något att lära. Jag hittade direkt en buss att stiga på. En klassisk gul skolbuss som man brukar se på film , nästan en timmes färd innan vi kom fram. Och det påminde rätt mycket om NYCM och starten vid staten island. Ett ställe där man samlar löparna i tält några timmar innan start. Vi satt i tälten och väntade på starten. Kallt och tråkigt . Men till slut fick vi gå till startlinjen, sedan gick starten och vi kom iväg bra , nedför direkt från starten. Jag kände direkt att det inte fanns något klipp i steget och efter 10 km så var krafterna slut. Gårdagens resor och stress hade påverkat kroppen negativt. Jag hade dessutom inte hunnit äta och dricka tillräckligt utan fick göra det i slutet och det var tydligen försent. Höll ett skapligt tempo första 15 km ,, sedan så tappade jag kraft och fick göra ett besök på toan . Hamnade i ett koma land 15-30 km , mycket märkligt och det har aldrig hänt tidigare . 30 km passerade jag på 2.09 och bestämde mej då att jag skulle komma under 2.10 vilket betyder sub 5 min / km sista 12 km . Passerade den där grymma backen som inte alls var så farlig,lite längre än typ västerbron Hade bitvis svårt att hålla tempot men tänkte att det var sista 12 km på en ironman och då gick det lättare. Gled in på 3.08 och rätt glad åt tiden. Började frysa direkt och det tog ett tag innan vi kom fram till överdraget de delade ut.Sedan gick jag hem och det tog 3 timmar att få full värme igen, fast det är en annan historia.

Öpnna i nytt fönster