Junior-EM (i efterskott)!

Jag antar att man egentligen brukar skriva om tävlingarna i anslutning till dem, men nu är jag lite sisådär på att få saker gjorda, så därför kommer det nu.

Det kom en glad överraskning för några veckor sedan, jag skulle få följa med till JEM och tävla i laget som annars var en man kort. Det var med skräckblandad förtjusning som jag började planera och försöka få ihop det med skjuts till Uppsala, Arlanda och Ängelholm. Jag lyckades röra ihop det mer än en gång men till slut löste det sig.

Så på onsdagen för en ungefär två veckor sen bar det av, vi tog planet från Arlanda till München varifrån vi fortsatte i bil till Kitzbühel. Och oj så vackert det var i Alperna, helt otroligt, jag skulle kunna bosätta mig i en av de gigantiska stugliknande villorna på bergsluttningarna.

När vi kom fram till hotellet var det cykelmeck och inackordering som väntade. Marie och jag hade rum på översta våningen och underbart nog så var hissen sönder. Men med lite samarbete fick vi upp både cyklar och väskor. Visserligen kändes det efteråt som man skulle behöva en rejäl dusch. Senare samma dag var det bike familiarisation, det var såklart sprintens cykelbana som gällde, men jag hängde på ändå. Efteråt avundades jag mina lagkamrater ännu mer för det var en extremt rolig bana med lite backar, några svängar och dessutom en del kullersten.

De kommande dagarna bestod av en hel del hejarop och gratulationer till vänner som gjorde grymma tävlingar. Dessvärre innehöll de också en del självkurering eftersom jag olägligt nog fick årets andra förkylning, skulle tro att det var nerverna som spökade.

Men så var det söndag och tävlingsdag, och gissa om jag var nervös. Jag trodde jag skulle förgås. Men jag förberedde mig väl och var redo när det blev min tur. Jag körde som trea efter Marie och Gabriel som båda gjorde toppenlopp, vilket innebar att jag gick ut som femma.

Jag och en tjej från Israel dök i samtidigt och till min förvåning lyckades jag simma jämnt med henne (simningen är inte min starka sida direkt). Efter ungefär hälften av den 200m långa banan så blev vi ikappsimmade av en klunga. De var på mina fötter vilket sannerligen inte gör något det är ju så det är, men när den ena grep tag i min fot och drog mig bakåt blev jag lite småförbannad. Men det var bara att släppa det och borra ner huvudet.

Upp ur vattnet var jag tätt in på israeliskan men jag lyckades inte alls matcha hennes eller de andra tjejernas hastighet i växlingszonen, och att jag sen fumlade med skorna på cykeln gjorde så att klungan snabbt försvann utom räckhåll. Jag blev omkörd av ytterligare tre personer under cyklingen som var 7.6km, men jag gjorde mitt livs cykling ändå, snittade över 32km/h solo.

I T2 lyckades jag växla om två tjejer som dock sprang om mig ganska direkt efteråt, en av dem lyckades jag ta rygg på, dessvärre hann jag på något sätt bli omsprungen av ytterligare två på den 2.1km långa löpningen. Jag var mycket tröttare ut på löpningen än vad jag brukar vara, och lyckades bara snitta 4:12.

När jag växlade över till Axel så låg vi plötsligt 12:a, och trots en fin insats av honom slutade vi på den placeringen. Absolut inte dåligt, och endast 6% efter vinnarna.

I det stora hela är jag ganska nöjd med mitt lopp och jag har lärt mig en hel del. Dessutom så insåg jag hur extremt snabba en del är.

Jag måste bara tacka Anders Sjöberg och Triathlondepån för att de kom som räddare i nöden och lånade mig en cykelväska när jag trasslade till det.

 

lolollol.jpg?w=650

h.jpg?w=650

kh.jpg?w=530

Bilderna är stulna av Marie Carlsson och Sara Penton.


118 b.gif?host=loviisalarsson.wordpress.com&blog=56364452&post=118&subd=loviisalarsson&ref=&feed=1

Öpnna i nytt fönster