Don’t call it a comeback, I’ve been here for years…

Det har blivit dags att spänna bågen en gång för alla – jag tänkte ge mitt idrottande en helhjärtad chans. Efter att ha harvat halvhjärtat, egentligen ända sedan 2009 när jag först började med triathlon, så hoppas jag kunna knyta ihop säcken och göra ett väldigt bra 2017. Åldern har nog redan tagit ut sin rätt i form av skador, men skam den som ger sig och förhoppningsvis ska jag kunna använda mig av erfarenheterna av dessa och hålla mig skadefri och där igenom få bra kontinuitet i träningen.

För att kunna göra detta har det krävts en stor förändring av mitt liv. Det jag gjort är att jag lagt sjukgymnastkarriären åt sidan. Om två veckor blir jag anställd hos min största och just nu enda sponsor; Syrrans lanthandel. Där kommer jag jobba halvtid och då kunna träna och förhoppningsvis även återhämta mig i större utsträckning än tidigare, dessutom kommer jag kunna träffa min bättre hälft oftare, samt ha ett bättre familjeliv med mindre stress. Detta kommer jag utveckla i ett senare inlägg.

Vad är då tanken med denna satsning. Främst att jag älskar träning och sport, alltid gjort! Men jag vill också kunna blicka tillbaka på mitt ”idrottsliv” och veta att jag verkligen fick försöka att bli så bra jag kunde bli. Hittills känns det inte så; även om vissa resultat och prestationer varit tillfredställande. Målen för 2017 är Ironman i Kalmar den 19:e augusti, de nationella halv-ironman som nu blivit 4-5 st till antalet, och i oktober vill jag åka till Maui för att köra X-terra VM. Mer om detta senare.

Öpnna i nytt fönster