Livspussel

Det är verkligen glamouröst att jobba halvtid och kunna träna 15-20 timmar i veckan… Egentligen inte! Mitt liv har inte förändrats nämnvärt gällande rubriken till detta inlägg. Det är fortfarande minutiös planering som gäller. Skillnaden är att jag kan träna lite mer än tidigare, men dessa pass pressas in och utförs inte sällan på obekväma tider. Exempelvis kan jag simma 21-22 på kvällen och dagen efter springa 06:30-07:30 på morgonen. Tack och lov tillhör det extremfallen.

I höstas började Julie i skolan, vilket innebär att vi lämnar/hämtar på två ställen med 1,5 respektive 2,5 km transportavstånd. Vi har bara en bil och får lösa ekvationen genom att cykla/springa till jobbet och även lämna/hämta med cykelvagn. I sällsynta fall kan vi lämna eller hämta tillsammans; alltså så som det borde vara om livskvalitén ska få sitt. Eftersom Sofia jobbar 60 timmar i veckan så får jag täcka upp på andra områden. Förr i tiden kallades det Hemmafru!

Jag gnäller vidare genom att hävda att det är tämligen otacksamt att ta hand om barnen så pass mycket som jag gör. De flesta som har barn i 4-6 års åldern vet nog att det blir ganska intensivt; typ hela tiden! När man dessutom behöver sätta gränser och vara bestämd så är man ”bad cop” och får kämpa i uppförsbacke för att få lite kärlek från de små.

Det fina i kråksången är dock att jag faktiskt fått ett bättre förhållande till barnen. Jag har lyckats ändra strategi i många situationer. Exempelvis tar jag färre konflikter, vilket nog är lättare sagt än gjort. Det är väldigt lätt att hamna i ett mönster där man säger nej och stopp till nästan allt barnen gör. Man tänker inte ens efter vad de gör eller vilka konsekvenser som är möjliga. Framför allt väger man inte nytta mot eventuell risk att något ska hända. Anledningen är nog ett kontrollbehov, som är något jag har en god portion av. Att uppleva förlorad kontroll är dessutom en stor orsak till stress. Istället för att tro att man har en magisk förmåga att förändra ett barns naturliga utvecklingsstrategier som är att testa, testa och återigen testa, så kan man släppa sitt kontrollbehov och observera vad de gör, analysera riskerna och fundera över hur utvecklande just den sysslan är för dem. Klarar man av det så tror jag man har mycket att vinna på det harmoniska planet. För att lyckas måste släppa sina egna tidstjuvar, t.ex. telefon och dator, och istället öka sin närvaro.

Ni som lyssnat på Johan Olssons (skidåkaren) sommarprat hörde honom nämna orden glädje och närvaro som en strategi att få bättre förhållande till sin familj. Det har jag försökt ta vara på och varje gång jag tappar bort mig tänker jag på de orden för att komma på rätt kurs igen.

Ärligt tala så trivs jag väldigt bra med min nya livssituation. Vore man helt nöjd finns det ju inget att sträva emot, och då vore livet meningslöst. Träningen har rullat på bra i 3,5 månader och mina förhoppningar om säsongen 2017 lever vidare.

Gott Nytt År!

Öpnna i nytt fönster