Ö till Ö 2013

För er som läser detta är det nog ingen nyhet att Team Livskvalité blev tvåa på årets ö till ö.

Mina förberedelser inför årets lopp har inte varit helt optimala. Jag ska inte skylla på att jag inte haft tid att träna men det är ett svårt pussel jag får lägga. Löpträningen har egentligen ända sedan förra årets tävling varit lidande. Min vänstra hälsena har aldrig blivit bra. Jag försökte vara sparsam med löpningen i vintras, och trummade sedan igång ganska tufft på våren. Det gick snabbt att få upp fart och flås men hälsenan irriterade alltjämt. Träningsfrekvensen för löpning blev var 3:e dag som mest och tyvärr blev distanslöpningen bristfällig - som längst 3 mil på Motala triathlon. Nu måste jag ta tag i krämporna på allvar. Det är egentligen konstigt att något som är fullt funktionellt gör ont. Smärtan fyller ingen funktion i det här sammanhanget. Det hela är mer komplext än excentrisk träning, vilket jag fått höra av snart halva triathlonsverige. Tro mig, jag är lika påläst på hälsenor som Anders Borg på budgetar. Dock saknas tålamodet!

Jag kände mig i alla fall i bra löp- och simform när det gäller fart. Vi var snabba på första simmet och krigade sedan i toppen tillsammans med Head och Nybroviken tills vi kom till Nämdö. Där någonstans började även misären och vandringen ner i källaren. Grävde något kopiöst den där dagen.
Ornö-löpningen var bland det värsta jag varit med om. Sade i princip ingenting till Lelle. När han delgav sina problem sa jag bara - bit ihop! Hade inget över tyvärr. Önskar att jag hade en starkare löpning och kunde kompensera för det jag spar i förhållande till Lelle under simningen. Vi nådde aldrig ikapp Head utan fick lägga fokus på att hålla ifrån bakåt. Väl i mål var det dock 7 minuter både uppåt och neråt. Något frustrerande att inte jag var bättre förberedd när det visade sig att vi var så pass nära ändå. Björn och Paul har satsat helhjärtat på swimrun i år och levererade resultat, hatten av!

Positivt är att vi trots min relativt svaga simkapacitet är ett av de snabbaste ekipagen i vattnet. Likaså är vår förmåga att bita ihop och köra på i hygglig fart trots misär något positivt.

Årets upplaga sändes live på nätet och det verkar ha varit väldigt lyckat. Liten ursäkt för de som såg mig men inte fick höra några kommentarer, beror delvis på att jag var för trött för att höra någonting eller att jag var mer fokuserad på att överleva. Exempelvis efter den tuffaste simningen på 1400 meter  där jag blev nedkyld och benen hade låst sig i kramper. Jag kravlade upp med armarna och försökte ställa mig på de våta klipporna med stelare ben än Forrest Gump med ortoser. Får man då en mikrofon i nyllet som undrar hur simningen kändes så är det inte lätt att klämma ur sig något tittarvänligt :-)

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till hela ö till ö organisationen, alla inblandade funktionärer och frivilliga. Ni är alla en del av ett av de bästa arrangemangen som finns. Just funktionärers inställning gillar jag. De pissar på Jante och låter några få utvalda vara hjältar i rampljuset för en dag. Alla är inte Lucia men alla är en del av helheten.

Tack till våra sponsorer ICA Supermarket Hagsätra, 2XU, Saucony och Swimshop.

Jag vill även tacka Lelle som är den enda jag skulle kunna göra något sådant här smärtsamt med.
Sist tackar jag min underbara familj som får stå ut med mig när jag har ont i benen :-)

Love and Peace!

För bilder kan man läsa och kolla på Lelles blogg under "timeline".

Öpnna i nytt fönster