Definitivt ingen ironman.

Det blev ju inte direkt någon topplacering i världscupen i Mooloolaba. Näst sist av de som gick i mål. Däremot var det ju skaplig klass på startfältet. 70 pers som kom upp ur vattnet inom 30 sekunder och sedan ungefär hälften sprang under 16 min på 5km.

Typ 1.23 in i klippet blir jag varvad av Mola och Murray på löpningen. Det ser ut som de springer typ dubbelt så snabbt...

Jag simmade bra men sen gick det inget vidare. Klart var jag lite besviken över det, men det var ändå typ där jag brukar vara i resultatlistan och min första världscup, för Chris var det däremot helt otänkbart att både jag och Micke kunde vara så dåliga...

Så han skicka oss att göra blodtester. Jag har druckit blutsaft varje dag sedan jag kom till Nya Zeeland, men hade ändå bara 13 i ferritinvärde. Så får se nu ifall jag kan bli lite bättre med lite mer järn i blodet.

Men jag har kanske bara en vecka kvar på min triathlonkarriär. Nästa tisdag ska jag göra ett spännande test för att Chris vill se vad min “basic speed is like”... Han tror att jag kanske håller på att slösa bort mina bästa år på “fel sport” och borde springa medeldistans egentligen. Och med tanke på vilka medeldistanslöpare han har tränat så är det klart jag lyssnar.

På ett sätt skulle det vara skönt att vara löpare (framförallt slippa resa med cykelväska). Men samtidigt ganska tråkigt. Så jag får se hur det går på testet till att börja med...

Annars är allt bra, det börjar bli höst här men fortfarande fantastiskt väder, kortkort på alla cykelpass och linne på alla löppass. Två regnskurar har vi haft på totalt på tre månader och igår fick jag min första punktering, inga sjukdagar och inga skador. Hoppas det fortsätter så tills vi åker hem. Mors!

Öpnna i nytt fönster