Träningsautism

Nu när jag ändå brutit radiotystnaden kan jag ju lika väl fortsätta blogga.

Gräslöpning är något man får lära sig gilla här, om man inte tål att springa 10-mil i veckan på betong dvs. Hemma är man van vid att det är strängt förbjudet att beträda gräset på IP som är till för fotboll och inget annat.

Här finns det däremot gräs i överflöd men dåligt med grusvägar. Och finns det en grusväg kan man vara säker på att det är en privat egendom och att vid slutet av vägen står en människoätande rabieshund och väntar...

Så idag vart det ännu ett av många autistiska träningspass med 80 minuter runt runt på planen för hästpolo. Sjukt stor plan dock, och så är det två bredvid varandra, så det tog nästan 10 minuter att springa ett varv.

73457.jpg?m=1

Standardvädret och -utsikten på cykelpassen, gräs och kor som tuggar och glor.

Jag tror förövrigt man behöver en ganska bra upparbetad autism eller eventuellt en medfödd sådan för att bli en bra elitidrottare. Det blir liksom mycket enklare att träna om man tycker de tråkiga passen är roliga.

Träningsupplägget är inte så upphetsande just nu, mest bara mala på. Men man blir jäkligt stark av det i den här miljön.

73456.png?m=1

Veckans träning, handskriven! Rikigtg genuint och filofaxigt, inte sant Fredrik...?

Öpnna i nytt fönster