Triathlon Buschhütten

Scheisse! Vad häftigt det var igår...

Vid 9-tiden på morgonen rullade vi iväg från Griesheim mot Buschhüetten, ingen stor stad men ett klassisk triathlon-Mecca i Tyskland med en mycket anrikt tävling som i år blivit bundesliga.

1,5 timme med bil var det dit, alltså typ 30mil med tysk tidsoptimism och hastighet mätt.

Det var svinkallt, 6 blygsamma grader och konstant hagel blandat med spöregn. På något sätt kändes det lite overkligt och konstigt att sitta i bussen på väg till tävlingen. Var det på riktigt? Eller satt jag egentligen hemma på testcykeln och fantiserade... Nej, då skulle det inte hagla, vem kan ens drömma det...

Väl framme var det tid för de vanliga procedurerna, incheckning, klistra nummerlappar etc. Sedan satt vi mest i bussen och vänta medan regnet fortsatte att ösa ner. En timme innan start hade vi en kort taktikgenomgång med coachen.

Sen, helt osannolikt slutade det plötsligt regna just innan lagpresentationen och solen tittade fram!

Totalt var det 16 lag med 5 man i varje, simningen var en lagkapp där man simmade 200m var och de som var klara var tvungna att vänta på sista man i en fålla. Det var i en 50-meters bassäng med 8 banor så det var alltså 2 team per bana.

Bassängen var som en gryta och runt om var det helt galet med folk, och då är det ingen svensk publik vi pratar om som står och applåderar lite försiktigt. Nej, detta är tyskar med kofösartradition i blodet som tagit med sig koklockor och vuvuzelor och gör rejält med ljud ifrån sig!

Jag simmade fjärdesträckan, och det kändes riktigt illa. Vi hade bara möjlighet att göra landuppvärming och att hoppa ner i 24-gradigt vatten från 7 grader i luften kändes som att hoppa i en bubbelpool, ingen känsla alls, bara sparka och veva.

Så när jag kom upp (vet ej hur långsamt det gick) hade jag ca två minuter på mig att skaka bort syran från armarna innan Max var klar med sista sträckan. Vi växlade då ut som 4:a men det var riktigt tight mellan alla lag.

Cyklingen var lite kaosartad första 2km som gick på en smal och slingrig cykelväg. Men sedan gick banan ut på tre drygt 6km långa varv på 4-filig autobahn, hur ofta händer det i Svergie? Att man stänger av 3km av en motorväg i två timmar för en triathlontävling...?

Det var riktigt häftig cykling, drafting var enbart tillåtet inom lagen och varje lag var tvunget att hålla sig inom 5 sekunder. Alla lag med enhetliga dräkter och likadana cyklar kändes riktigt proffsigt och det var riktigt aggressiv körning hela tiden. Jag kände mig stark på cykeln och fick ta ganska långa förningar vilket var ett positivt tecken efter min miserabla cykelform i Väsby förra veckan.

Vi försökte hålla vår 4:e plats men det växlade fram och tillbaka en hel del och in till växlingen var vi 5:a (tror jag) men fortsatt väldigt samlat mellan lagen på plats 4-9. Ut på löpningen släppte ganska tidigt en av våra, så vi fyra som var kvar var alla tvungna att ta oss i mål. Jag var inte starkast men samtidigt inte svagast så jag fick ligga mestadels längst fram i vår ”klunga” medan Max och Horst hjälptes åt att putta på vår fjärde man.

I mål blev vi 7:a av totalt 16 lag, vilket inte var något jättebra resultat kanske, men för mig var det en jäkla erfarenhet och det kändes bra att jag inte hade sinkat laget utan snarare bidragit.

Vann gjorde hemmateamet Team Buschhütten som är lite av triathlon:ens Real Madrid. Petzold, Justus, Mola och Vincent Louis är ingen dålig laguppställning direkt.

Nu ska jag snart ut och cykla med Horst (En gnet som bl.a. var 3:a i Kalmar i fjol). Det är fortsatt riktigt kallt och jag längtar hem till värmen. Imorgon flyger jag hem igen.

Nästa race blir Hallsta triathon om två veckor.

Tschüss!

53807.jpg?m=1

53808.jpg?m=1

53809.jpg?m=1

53810.jpg?m=1

53812.jpg?m=1

53813.jpg?m=1

Öpnna i nytt fönster